En tidig, solig marsmorgon tog vi en promenad längs kanalen upp till Esperantoplatsen (ett stenkast åt ett annat håll från Göteborgs knytpunkt – Järntorget). In genom den gröna porten, en trappa upp och vi stod framför Teater Unos dörr. Där inne möttes vi av en familjär stämning, då Unos ensemble på fem personer jobbat tillsammans i åratal. Skådespelaren Staffan Nattsén mötte oss med en kopp kaffe vilken fick oss att känna oss både välkomna och piggare. Dagen till ära fick vi tillfälle att återuppväcka barnet inom oss när vi sållade oss med en fjärdeklass och såg ”Jag, Dum & Ingen”. Vi har förståelse för att inte alla saknar mellanstadiet och att andra anser barn vara lätt ångestframkallande (läs Fredrika). Därför vill vi upplysa om att Uno även spelar pjäser för er som mäter över 90 cm över marken. Uno spelar alltså även vuxenpjäser där de gärna lägger fokus på Sveriges roll i världen, U-land kontra I-land och även de obligatoriska existentiella frågorna. Inspiration hämtas med glädje från de existentiella giganterna Dostojevskij och Kafka.
Uno kommunicerar gärna med publiken både under och efter föreställningarna. Skådespelerskan Åsa Eek Engquist, som jobbat på Uno sedan 1983, beskrev hur teatern fungerar som ett språk för henne, det språk hon kommunicerar bäst med. Men till dig som är blyg, se bara ut som Göteborgs indie-elit (självupptagen, ointresserad och för cool för allt och alla) så respekterar de din vilja att avnjuta pjäsen helt anonymt. Annars upplever Unos skådespelare att publiken ofta uppskattar att få göra sin röst hörd under föreställningen.
Till hösten kommer Teater Uno sätta upp Karl XII för gymnasieungdomar. Bara så ni vet så är August Strindberg en av Sveriges genom tiderna största dramatiker och för alla er som tror att ni är kulturella men inte har sett Strindberg, ni har missat det centrala (Anna-Maria Mårtensson och Fredrika Tham kommer sitta på raden längst fram på premiären).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar