Angereds teater

Till alla er stenkastare där ute, här får ni något att bita i. Det är en bit till Angered från stan men med spårvagn tar det ungefär en halvtimme från knytpunkten. Väl framme letar du efter ett stort blått hus (de andra husen innehar olika nyanser av grått), som fyndigt nog är döpt till Blå Stället. Blå Stället är ett kulturhus fyllt av konst och kreativitet. Det första vi möttes av när vi kom dit var en mängd vackert vävda mattor som hängde i taket, vilka ingav känslan av att vara på en marknad i orienten. Det bästa med Blå Stället är dock inte mattorna utan Angereds teater, som har funnits i hela trettio år. Vi fick tillfälle att tillsammans med ett 50-tal hormonstinna sjundeklassare se ”Apberget”, viken behandlade just det som majoriteten av publiken befann sig mitt i (stackars satar): högstadieperioden. Skickliga skådespelare, snygg scenografi och ett både humoristiskt och allvarligt manus gjorde att föreställningen föll oss båda i smaken.

Till Angereds teater går du när du känner dig extra fräsch. Marknadsansvarig/projektledare Lisa Nowotny beskriver nämligen att deras ambition är att sätta upp moderna pjäser som urskiljer sig från det vanliga. Dessutom är de aproliga, he he.

Och till er därute som tror, som brinner för något, NI ska i höst gå och se "Brand" av Henrik Ibsen. En pjäs om en präst som följer en princip som han är beredd att offra allt för. Den är fem timmar lång och på vers. Alltså ursprungsversionen. Angereds teater jobbar på att korta ner den och bangar versen. I dessa krisens tider behöver vi nog alla en gnutta kämparglöd och då är "Brand" ett ypperligt tillfälle att inhämta inspiration.

Efter föreställningen fick vi tillfälle att prata med en av skådespelarna, Sasha Becker (se bild).

Vad tycker du är roligast med ditt jobb som skådespelerska?

Att man får pröva på sånt som Sasha aldrig skulle göra. Under högstadiet ville jag vara en Jenny (reds anm. den populära tjejen i ”Apberget” som Sasha spelar) även om jag samtidigt föraktade henne. Det känns skönt att skolans populäraste kille väljer mig varje dag på scenen.

Vad är det som är speciellt med att jobba med just teater?

Att publiken aldrig är den samma och att man därför måste anpassa sig efter den varje gång, särskilt när man spelar för ungdomar. Det sitter alltid några coola killar med diamantörhängen i publiken som testar en i början genom att prata och hålla på med mobilen. Men sen efter tio minuter sitter de tyst och tittar lika engagerat som alla andra. Publiken gör pjäsen levande och det är tillsammans med dem som det faktiskt händer någonting.

Vi märkte av den röriga stämning som uppkom under hångelscenen.....

Den här publiken var faktiskt väldigt lugn i jämförelse med tidigare. Ibland har ungdomarna skrikit rakt ut saker som: "Kan vi inte byta?", "Är det min tur snart?" osv. Det var en kille som skrek under föreställningen ”Jag lovar att de är ihop på riktigt!” och sen när han fick höra att vi inte var det sa han att han kanske också borde bli skådespelare, om hångel nu ingår...