Före och efter

Före teater...

..efter teater!!

Teater Tamauer

Bara ett stenkast ifrån Göteborgs knytpunkt (Järntorget) hittar du den mysiga Hagateatern/Teater Tamauer/Teater Kurage... Blir du förvirrad? Det blev vi också till en början, men frukta inte. Vi är här för att reda ut den tillfälliga förvirring du just nu drabbats av. Pengar är som vi alla vet ångestframkallande, sorgebringande, skapare av klasskillnader och girighet samt... alldeles, alldeles underbart. För att spara in på dessa dyrbara slantar har Teater Tamauer och Teater Kurage kommit på den geniala idén att dela på lokalen på Södra Allégata, Hagateatern. För att tala i klarspråk: de är två vitt skilda teatrar som huserar under samma tak.

Vi ville inte ta ifrån er hela glädjen att själva utforska de världar en ny teater kan erbjuda och har därför endast fokuserat på Teater Tamauer. Teater Kurage är alltså lämnat åt er och ni är givetvis mer än välkomna att posta era upplevelser och åsikter om teatern här, förutsatt att ni varit där...

Teater Tamauer består av en ensemble av fem fasta skådisar och har funnits sedan året då vi grävde guld i USA (1994). Hit går du om du är en ungdom som tyngs av djupare frågeställningar än huruvida du skall använda puder eller foundation (vilket gäller oss alla i dessa metrosexuella tider). Här behandlas nämligen de existentiella frågorna, eller som Tamauers producent Karolina Lindblad uttryckte sig: "människan i det stora och lilla."

Pjäserna är främst nyskrivna och ibland omarbetningar av gamla. Självklart finns det inslag av politik, men det är inte det som är den konstnärliga ambitionen och det finns inga tydliga politiska spår.

Tamauer gjorde sig kända när de 2008 satte upp ”Hem kära hem”, vilken fick mycket fina recensioner. Målet är att sätta upp minst en barn – och en vuxenpjäs om året. Nu undrar ni kanske vad vi i ålderns ingenmansland skall ta oss till, men har ni bytt ut O'boyen till Bailey's och Kamratposten till Dagens Industri är ni nog redo för vuxenpjäserna (givetvis måste du inte vara alkoholiserad ekonom för att uppskatta Tamauers pjäser).

Själva var vi och såg Hottentotter, vilken definitivt gav oss nya inblickar i vårt dunkla undermedvetna. Den kröp in under skinnet och väckte många tankar som påverkade oss, trots vår ringa ålder. Den tog upp ämnen som våldtäkt, mord och kärlek, allt sammanvävt av en stark känsla av ensamhet. Om ni missat Hottentotter, misströsta inte, redan i februari kommer nästa vuxenpjäs skriven av en dansk dramatiker.

Teater Uno

En tidig, solig marsmorgon tog vi en promenad längs kanalen upp till Esperantoplatsen (ett stenkast åt ett annat håll från Göteborgs knytpunkt – Järntorget). In genom den gröna porten, en trappa upp och vi stod framför Teater Unos dörr. Där inne möttes vi av en familjär stämning, då Unos ensemble på fem personer jobbat tillsammans i åratal. Skådespelaren Staffan Nattsén mötte oss med en kopp kaffe vilken fick oss att känna oss både välkomna och piggare. Dagen till ära fick vi tillfälle att återuppväcka barnet inom oss när vi sållade oss med en fjärdeklass och såg ”Jag, Dum & Ingen”. Vi har förståelse för att inte alla saknar mellanstadiet och att andra anser barn vara lätt ångestframkallande (läs Fredrika). Därför vill vi upplysa om att Uno även spelar pjäser för er som mäter över 90 cm över marken. Uno spelar alltså även vuxenpjäser där de gärna lägger fokus på Sveriges roll i världen, U-land kontra I-land och även de obligatoriska existentiella frågorna. Inspiration hämtas med glädje från de existentiella giganterna Dostojevskij och Kafka.

Uno kommunicerar gärna med publiken både under och efter föreställningarna. Skådespelerskan Åsa Eek Engquist, som jobbat på Uno sedan 1983, beskrev hur teatern fungerar som ett språk för henne, det språk hon kommunicerar bäst med. Men till dig som är blyg, se bara ut som Göteborgs indie-elit (självupptagen, ointresserad och för cool för allt och alla) så respekterar de din vilja att avnjuta pjäsen helt anonymt. Annars upplever Unos skådespelare att publiken ofta uppskattar att få göra sin röst hörd under föreställningen.

Till hösten kommer Teater Uno sätta upp Karl XII för gymnasieungdomar. Bara så ni vet så är August Strindberg en av Sveriges genom tiderna största dramatiker och för alla er som tror att ni är kulturella men inte har sett Strindberg, ni har missat det centrala (Anna-Maria Mårtensson och Fredrika Tham kommer sitta på raden längst fram på premiären).

Pustervik

Orkar du inte kasta sten så kan du dricka öl. Eller gå på teater. Eller både och! En av Pusterviks stora fördelar är dess utbredda variation. Här kan du både äta lunch, dricka kaffe, klubba, öla och, viktigast av allt: gå på teater. I dessa tider vill vi inte tvingas välja, istället vill vi ha allt. Detta har Pustervik varit smarta nog att inse. Därför kan du exempelvis gå på lunchteater, där du serveras lunch tillsammans med en teaterupplevelse.

Pustervik har ett enormt utbud av olika former av scenkonst, med en stor variation eftersom de som gästspelsscen besöks av vitt skilda grupper. Pustervik spelar gärna nutida verk som ställer frågor om samtiden, vilket kan locka dig som vill veta varför det var livsfarliga glasbitar i Kronfågelns kyckling. Eller dig som helt enkelt känner ett engagemang för något utanför dig själv. Själva såg vi ”Fem gånger Gud” av Jonas Hassen Khemiri, vilken var helt fantastisk. Den innehöll allt man kan begära av en teaterföreställning: den var rolig men samtidigt allvarlig, skickligt spelad och det tog inte många minuter förrän vi var totalt inne i den. 

Pustervik deltar i diverse kulturevenemang, bland annat HBT-festivalen och Kulturnatta där de ett år klädde in alla fönster på en av sidorna på Folkets hus i filt, för att spela upp ett ljusspel på. Värt att notera att fönsterna är 80 till antalet... Ytterligare värt att notera: detta utfördes av endast en person.

I vilket fall som helst, vi älskar Pustervik och det gör ni också. Just nu spelas ”Blodsbröllop”, en pjäs av Federico García Lorca. Pusterviks producent Monica Mission ville även tipsa om ”No Tears for Queers” som spelas i höst. 

Ps. Mikael Persbrandt har spelat här!

Masthuggsteatern

Ett stenkast från Järntorgets patetiska konkurrent Masthuggstorget ligger Masthuggsteatern. När vi kommer in i foaljén möttes vi ev en härlig Hasse (Hans Brorson) som är fastanställd skådespelare på teatern. Vi sätter oss ner över en kaffe och påbörjar en hänsynslös utfrågning (?). Hasse har jobbat på Masthuggsteatern sedan 99, men själva teatern har funnits sedan urminnes tider. Han berättade om hur de pjäser som sätts upp där ofta innehåller fysisk teater och han talade om "kroppens poesi". Hm, det låter mycket fint. Vi vill se mer av kroppens poesi! Lägg upp en film på Facebook-gruppen där du uttrycker din kroppsliga poesi och du kan vinna en biljett till valfri teaterföreställning! Saknas inspirationen rekommenderar vi ett besök till Masthuggsteatern. Här är det inte bara synintryck som erbjuds, musik i föreställningarna är vanligt förekommande och oftast egenkomponerad.

För några år sedan fick teatern möjlighet att åka till Mexico och Argentina för att spela upp sin pjäs ”Vinden Viskar” på en teaterfestival. En tolk översatte det viktigaste från svenska till spanska samtidigt som de spelade. 

Två veckor efter intervjun var vi på föreställning på Mashuggsteaterns labb, vilken är deras mer experimentella scen. När vi kom in i den lilla mysiga foaljén upptäckte vi alkohol. Masthuggsteatern har en liten bar för dig som vill hamna i rätt stämning inför förställningen. Du kan beställa öl eller varför inte ett glas rött för att matcha din nya kulturella identitet. Föreställningen som vi såg hette ”En föreställning om ingenting” och var ENASTÅENDE. Den var så bra att vi inte kan ge den rättvisa genom att beskriva den. Men vi kan ge dig en hint, den var fruktansvärt rolig. Vi har räknat på det, och denna en och en halv timmas skratt resulterade i att våra liv förlängdes med minst tjugo år. Synd att ni missade den.

Aktör & Vänner

Aktör & vänner ligger precis bredvid Masthuggsteatern och har funnits sedan 1998, men de bytte namn 2008 till det nuvarande, från att ha hetat endast Aktör. Det är en väldigt experimentell teater och det kanske är på grund av detta som de har en yngre åldersgrupp än andra teatrar. Något för oss alltså. Vi har dessutom bevis, utanför teatern satt det massa unga och coola människor på marken och käkade mat. Man vill helt enkelt stå utanför Aktör & Vänner.

Teatern är väldigt nytänkande och arbetar mycket med scenografin. Frida Mellbin, producent, beskriver Aktör & Vänner som en slags plattform och knytpunkt där konstnärliga människor ständigt springer ut och in genom dörren (både bokstavligt och bildligt talat). Under intervjun berättade Frida om en föreställning där publiken hade fått klättra runt i en djungelliknande miljö (ja, de bygger faktiskt upp detta på scenen!) och senare fått adoptera en liten kackerlacka som de fick bära runt i en liten bur. Då hon uttalade ordet kackerlacka hördes det ett dovt kvidande från kackerlacksfobikerns Anna-Marias håll.

Det ballaste är att du här sätter priset själv. Nästan ingen har dock mage och mod nog att gå in gratis. Men om du är mycket, mycket fattig så är detta teatern för dig. Är du däremot nervös och blyg så kan situationen då du ska bedöma deras värde bli jobbig. En bra riktlinje är att betala cirka en procent av din nettolön. Vi tycker iallafall att det är en fin fin fin tanke att alla, oavsett ekonomi, ska ha möjlighet att ta del av teater.

Och förresten, Leif Pagrotsky har varit här! Hur coolt är inte det?!

Teater Trixter

Detta är teatern med den tveklöst coolaste lokalen och läget, endast ett stenkast åt andra hållet från konkurrenten (till knytpunkten). Dock kommer du inte att hitta den. Möjligtvis om du läser vägbeskrivningen på deras hemsida ytterst noga, men hoppas inte på för mycket.

Trixter spelar endast pjäser för vuxna men vi får komma ändå eftersom vi är vuxna. Typ. Vuxen ska man vara eftersom det förkommer svordomar och sex. Hm inte på scen, men ändå. De talar i alla fall om sex. Teatern grundades under det mest underbara år av alla, året då Anna-Maria och Fredrika kom till jorden: 1990. Då var grundarna runt tjugo. Nu är de lite äldre. Medlemmarna har blandade uppgifter, många sitter med i styrelsen, skådespelarna regisserar, ekonomen skapar musik. Allkonstnärer helt enkelt.

Är du rädd för att utsättas för högtravande, dammig teater kan du lugnt besöka Trixter. Här handlar pjäserna om vanliga människor som pratar fullkomligt normalt. Blir handlingen för djup brukar stämningen lättas upp med exempelvis lite Bollywood-dans. Vilket är bra, eftersom Bollywod är väldigt inne just nu. 

Angereds teater

Till alla er stenkastare där ute, här får ni något att bita i. Det är en bit till Angered från stan men med spårvagn tar det ungefär en halvtimme från knytpunkten. Väl framme letar du efter ett stort blått hus (de andra husen innehar olika nyanser av grått), som fyndigt nog är döpt till Blå Stället. Blå Stället är ett kulturhus fyllt av konst och kreativitet. Det första vi möttes av när vi kom dit var en mängd vackert vävda mattor som hängde i taket, vilka ingav känslan av att vara på en marknad i orienten. Det bästa med Blå Stället är dock inte mattorna utan Angereds teater, som har funnits i hela trettio år. Vi fick tillfälle att tillsammans med ett 50-tal hormonstinna sjundeklassare se ”Apberget”, viken behandlade just det som majoriteten av publiken befann sig mitt i (stackars satar): högstadieperioden. Skickliga skådespelare, snygg scenografi och ett både humoristiskt och allvarligt manus gjorde att föreställningen föll oss båda i smaken.

Till Angereds teater går du när du känner dig extra fräsch. Marknadsansvarig/projektledare Lisa Nowotny beskriver nämligen att deras ambition är att sätta upp moderna pjäser som urskiljer sig från det vanliga. Dessutom är de aproliga, he he.

Och till er därute som tror, som brinner för något, NI ska i höst gå och se "Brand" av Henrik Ibsen. En pjäs om en präst som följer en princip som han är beredd att offra allt för. Den är fem timmar lång och på vers. Alltså ursprungsversionen. Angereds teater jobbar på att korta ner den och bangar versen. I dessa krisens tider behöver vi nog alla en gnutta kämparglöd och då är "Brand" ett ypperligt tillfälle att inhämta inspiration.

Efter föreställningen fick vi tillfälle att prata med en av skådespelarna, Sasha Becker (se bild).

Vad tycker du är roligast med ditt jobb som skådespelerska?

Att man får pröva på sånt som Sasha aldrig skulle göra. Under högstadiet ville jag vara en Jenny (reds anm. den populära tjejen i ”Apberget” som Sasha spelar) även om jag samtidigt föraktade henne. Det känns skönt att skolans populäraste kille väljer mig varje dag på scenen.

Vad är det som är speciellt med att jobba med just teater?

Att publiken aldrig är den samma och att man därför måste anpassa sig efter den varje gång, särskilt när man spelar för ungdomar. Det sitter alltid några coola killar med diamantörhängen i publiken som testar en i början genom att prata och hålla på med mobilen. Men sen efter tio minuter sitter de tyst och tittar lika engagerat som alla andra. Publiken gör pjäsen levande och det är tillsammans med dem som det faktiskt händer någonting.

Vi märkte av den röriga stämning som uppkom under hångelscenen.....

Den här publiken var faktiskt väldigt lugn i jämförelse med tidigare. Ibland har ungdomarna skrikit rakt ut saker som: "Kan vi inte byta?", "Är det min tur snart?" osv. Det var en kille som skrek under föreställningen ”Jag lovar att de är ihop på riktigt!” och sen när han fick höra att vi inte var det sa han att han kanske också borde bli skådespelare, om hångel nu ingår...